Det här är första inlägget i en serie som jag tänkte göra och som kommer att handla om vårt nya torp. Jag kommer skriva om vårt sökande efter ett torp, köpet, våra planer men ni får även följa på det som händer nu efter att vi har köpt det. Allt från takbyte, kriget mot ogräs och sly, övrig renovering, torpets historia och mycket annat. I detta första inlägg vill jag skriva lite om längtan efter ett eget ställe ute på landet. Häng med!
Hur började det då? Jag är inte helt säker men det kanske började när jag bara var ett eller två år gammal. Jag är född i Priboj, dåvarande Jugoslavien och nuvarande Serbien, precis på gränsen till Bosnien. Min morfar är född i en by strax utanför Priboj och hans föräldrahem blev vårt lantställe och den naturliga platsen att åka till under helger och lov. En vacker bergsby, ett hus med en historia och släktingar i närheten. Nu blev det inte så och av olika anledningar fick jag ingen möjlighet att spendera mina somrar, lov och helger där. Men jag har ändå vuxit upp med berättelserna om huset, byn och själv fantiserat om hur det skulle kunna varit. Det som inte blev och som aldrig kommer att bli.
Jag har kunnat tänka mig in i hur det hade varit, hur jag hade lärt känna varenda björk och ek i byn och att släktträdet inte bara skulle blivit namn att rabbla utan levande människor att prata med och älska. Jag ska inte bli långrandig, ni förstår nog vad jag menar. Som barn funderade jag på hur det hade känts att faktiskt ha ett ställe att åka ut till och den känslan släppte nog aldrig riktigt.
Under många år glömde jag bort det där men det dök upp igen när jag blev pappa. Kunde mina barn kanske få en plats på landet med massa spring, hallon och barnslig glädje? Deras pappa var rätt sugen på spring, hallon och barnslig glädje han med, så jag började sakta men säkert titta på fritidshus under 2017 ungefär. Som familj har vi alltid spenderat mycket tid i naturen, det trivs vi med och det kommer vi att fortsätta med. Men just känslan av att ha något eget att pilla med, en trädgård som man själv formar och ett hus på landet som man får göra lite vad man vill med. Den tanken lockade!
Jag minns en visning jag gick på, en superfin stuga i Färgelanda som tickade många boxar. 400.000 i utgångspris var nog ett ordentligt lockpris då det även ingick 3 hektar mark. Följde budgivningen och om jag inte minns fel landade allt på 1,3 miljoner, haha. Då vi enbart velat köpa kontant var det att glömma, riktigt så mycket pengar satt vi inte på. Det blev till att leta vidare. Under åren har jag gått på ett antal visningar, lärt mig vad pantbrev och servitut är, vad man ska tänka på och även vad man inte ska tänka och slippa oroa sig i onödan. Nästa inlägg kommer att handla om just det, vad man ska tänka på när man letar efter ett fritidshus. För den som letar, den hittar! 😊
Det här är första inlägget i en serie som jag tänkte göra och som kommer att handla om vårt nya torp. Jag kommer skriva om vårt sökande efter ett torp, köpet, våra planer men ni får även följa på det som händer nu efter att vi har köpt det. Allt från takbyte, kriget mot ogräs och sly, övrig renovering, torpets historia och mycket annat. I detta första inlägg vill jag skriva lite om längtan efter ett eget ställe ute på landet. Häng med!
Hur började det då? Jag är inte helt säker men det kanske började när jag bara var ett eller två år gammal. Jag är född i Priboj, dåvarande Jugoslavien och nuvarande Serbien, precis på gränsen till Bosnien. Min morfar är född i en by strax utanför Priboj och hans föräldrahem blev vårt lantställe och den naturliga platsen att åka till under helger och lov. En vacker bergsby, ett hus med en historia och släktingar i närheten. Nu blev det inte så och av olika anledningar fick jag ingen möjlighet att spendera mina somrar, lov och helger där. Men jag har ändå vuxit upp med berättelserna om huset, byn och själv fantiserat om hur det skulle kunna varit. Det som inte blev och som aldrig kommer att bli.
Jag har kunnat tänka mig in i hur det hade varit, hur jag hade lärt känna varenda björk och ek i byn och att släktträdet inte bara skulle blivit namn att rabbla utan levande människor att prata med och älska. Jag ska inte bli långrandig, ni förstår nog vad jag menar. Som barn funderade jag på hur det hade känts att faktiskt ha ett ställe att åka ut till och den känslan släppte nog aldrig riktigt.
Under många år glömde jag bort det där men det dök upp igen när jag blev pappa. Kunde mina barn kanske få en plats på landet med massa spring, hallon och barnslig glädje? Deras pappa var rätt sugen på spring, hallon och barnslig glädje han med, så jag började sakta men säkert titta på fritidshus under 2017 ungefär. Som familj har vi alltid spenderat mycket tid i naturen, det trivs vi med och det kommer vi att fortsätta med. Men just känslan av att ha något eget att pilla med, en trädgård som man själv formar och ett hus på landet som man får göra lite vad man vill med. Den tanken lockade!
Jag minns en visning jag gick på, en superfin stuga i Färgelanda som tickade många boxar. 400.000 i utgångspris var nog ett ordentligt lockpris då det även ingick 3 hektar mark. Följde budgivningen och om jag inte minns fel landade allt på 1,3 miljoner, haha. Då vi enbart velat köpa kontant var det att glömma, riktigt så mycket pengar satt vi inte på. Det blev till att leta vidare. Under åren har jag gått på ett antal visningar, lärt mig vad pantbrev och servitut är, vad man ska tänka på och även vad man inte ska tänka och slippa oroa sig i onödan. Nästa inlägg kommer att handla om just det, vad man ska tänka på när man letar efter ett fritidshus. För den som letar, den hittar! 😊